Hettiternas rike
En glömd stormakt
Under 1800-talets första hälft var hettiternas existens i stort sett okänd för europeiska lärda. Deras namn dök upp i Gamla testamentet — "hettiter" som ett av de folk som israeliterna mötte i Kanaan — men dessa bibliska hänvisningar tolkades som lokala grupper snarare än en stormakt. Det var inte förrän de egyptiska texterna från Amarna-arkivet dechiffrerades under 1880-talet, och sedan att kilskriftstavlorna från Bogazköy i centrala Turkiet avkodades 1915 av den tjeckiske lingvisten Bedrich Hrozny, som det hettitiska imperiets verkliga omfång och komplexitet framträdde.
Det hettitiska riket på sin höjdpunkt under 1300- och 1200-talen f.Kr. sträckte sig över det mesta av Anatolien, in i norra Syrien och längs Levantens kust. Det rivaliserade med Egypten om kontrollen över Syrien och ingick 1259 f.Kr. fredsfördaget med Ramses II efter slaget vid Kadesh — det äldsta kända skriftliga fredsfördraget i historien, vars text bevarats på lertavlor och i egyptiska tempelsreliefer, och vars kopia idag hänger i FN:s New York-korridor.
Hattusa — imperiets hjärta
Hattusa, beläget vid det moderna Bogazköy i den centrala anatoliska platån, är ett av de mest imponerande arkeologiska komplexen i hela Mellanöstern. Staden täcker ungefär 180 hektar och är omgiven av en imposant mur av murkonstruktionen som sträcker sig mer än sex kilometer. Murverket kombinerar kalkstensblock och lehmtegel och inkorporerar fyra huvudportar, varav tre är kvar: Lejonporten med sina välbevarade lejonskulturer, Sfinksporten med de häpnadsväckande sfinksfigurerna och Kungsporten med en relief av en krigare som troligtvis föreställer den kungliga gudomen.
Inne i citadellet — Büyükkale eller "Store Borgen" — låg palatskomplexet med magasiner, ceremonihall och det administrativa centret. Hettiternas statliga byråkrati producerade tusentals lertavlor i kilskrift, varav en stor del bevarats och nu finns i museer i Ankara och Berlin. Dessa arkiv inkluderar diplomatisk korrespondens, lagkodex, rituella texter, mytologiska berättelser och statsavtal.
Den hettitiska lagkoden är en av de mest humana från bronsåldern. Jämfört med Hammurabis babyloniska lag, som frekvent föreskriver dödsstraff, tenderar den hettitiska att använda ekonomisk kompensation — ersättning i form av djur, mark eller silver — för en lång rad brott. Det gäller stöld, skadegörelse, sexualbrott och dråp i vissa fall.
Yazılıkaya — bergets helgedom
Ungefär tre kilometer nordost om Hattusa, i en naturlig öppning i bergväggen, skapade hettitiska konstnärer under 1200-talet f.Kr. ett av bronsålderns mest extraordinära religiösa monument: Yazılıkaya ("inristade klipporna"). I det större galleriet marscherar en processionsrelief av åttioelva gudar och gudinnor i två filer — ena manliga, andra kvinnliga — mot ett centralt möte. Gudomligheterna är identifierbara via sina attribut och kilskriftsinskriptioner: Teshup, stormguden, möter sin gemål Hepat på en lejonbår. Det är en kosmologisk bild av det hettitiska pantheonets hierarki, huggen permanent i berget.
I det mindre galleriet, troligtvis ett konungsligt begravningskapell, står kolossala reliefer av tolv krigsgudomar med sirlade kjoler och svärd och av en omfamning mellan Sharruma och faraonen — en scen av gudomligt skydd. Yazılıkaya är en av de mest tekniskt avancerade och konstnärligt imponerande skulpturprogrammen från bronsåldern i hela Mellanöstern.
Hettiternas kultur och religion
Det hettitiska pantheonet var synkretistisk: under imperiets expansion absorberades lokala anatoliska gudomligheter, och sumeriska, babyloniska och hurritiska kulturer utövade stark påverkan. Hettiternas toleranta religiösa attityd — de kallade sig ibland "de tusen gudars folk" — är ett karakteristiskt drag.
Hettiternas litteratur inkluderar mytologiska berättelser om gudomliga stridigheter som Illuyanka-myten om stormguden och draken, och Telepinu-myten om fruktbarhetsguden som försvinner och orsakar svält — en berättelse med paralleller i mesopotamisk och nordisk mytologi. Dessa texter är viktiga för förståelsen av bronsålderns religiösa tänkande i Anatolien.
Hettiternas teknologiska kontribution är också anmärkningsvärd. De var tidiga mästare i järnteknologi — inte den storskaliga järnproduktionen som charakteriserar järnåldern, men en tidig och exklusiv kompetens i att smida järnföremål som en del av statens administration. Hettitiska kungar skickade ibland järnföremål som diplomatiska gåvor, och de behandlade teknologin med militär sekretess.
Kushan-alliansen och Kadesh
Slaget vid Kadesh, utkämpat runt 1274 f.Kr. vid Orontesfloden i nutidens Syrien, var ett av bronsålderns dramatiskaste militära möten. Ramses II mötte den hettitiska armén under Muwatalli II med hundratals stridsvagnar på varje sida. Egyptiska källor — inklusive de dramatiska krig-reliefer vid Abu Simbel, Karnak och Abydos — hävdar en egyptisk seger. Hettitiska källor är mer återhållsamma om resultatet.
Den verkliga utgången verkar ha been ett oavgjort slag: Ramses lyckades kämpa sig ur ett bakhåll men erövrade inte Kadesh. Fredsfördraget tretton år senare reflekterar en realistisk bedömning av att ingen av parterna kunde besegra den andra. Fördraget specificerade ömsesidig militär hjälp, utlämning av flyktingar och erkännande av respektive intressesfärer.
Vad som finns kvar och hur man besöker
Hattusa och Yazılıkaya är ett UNESCO-världsarv sedan 1986 och de enda arkeologiska platserna av denna rang i det hettitiska kärnlandet. Bogazköy-museet i byn intill är litet men välkurerat med originalfynd. Ankaras Museum of Anatolian Civilizations — ett av Mellanösterns bästa arkeologimuseer — rymmer den största samlingen av hettitiska artefakter i världen, inklusive originalreliefer och skulpturer från Hattusa och neo-hettitiska stadscentra.
Neo-hettitiska städer som Carchemish vid den syrisk-turkiska gränsen (delvis öppen för besök) och Zinçirli (Sam'al) i sydöstra Turkiet är fortfarande under aktiv utgrävning och ger fortsatt information om hur hettitisk kultur levde vidare in i järnåldern efter imperiets kollaps.
Utforska hettiternas territorium och platser kopplade till deras historia via den interaktiva kartan.
En civilisation återskapad
Det är en av arkeologins mest fascinerande historier: att en stormakt som rivaliserade med Egypten i millennier levde i nästan fullständig okunnighet i den moderna världens minne fram till för lite mer än hundra år sedan, och att dess återupptäckt skedde gradvis genom dechiffrering, utgrävning och analys — en kollektiv akademisk prestation som är lika imponerande som monumenten den avslöjat.